Bloggandet fick ta en oförtjänt paus ett tag på grund av flera orsaker. Jobbet drog igång i ett högt tempo efter sommaren. I år har jag engelska med fyror och femmor och sva med ca 25 elever i blandad ålder från alla klasser. Det tog ett par riktigt tuffa veckor att komma igång och organisera mig, men nu börjar jag tack och lov landa lite. Men att bedöma nästan 90 elever i engelska kommer bli en mangrann uppgift för mig... I slutet av förra terminen var jag dessutom mer än lovligt trött på mina kollegor, som bara gnällde och gnällde... Augusti hann inte ta slut innan känslan var där igen - hur länge ska jag orka? Jag gillar verkligen skolan, eleverna, chefen och kollegorna, men hur länge orkar man stå emot negativiteten utan att dras med? Det här skolåret kommer jag stå ut, men sen kan det kanske vara dags att flytta på sig...
Även privatlivet har varit tungt, är fortfarande mycket tungt. Min syster och hennes ex har ett våldsamt vårdnadskrig om sin dotter och det är så otroligt tufft att vara anhörig. Min syster är en av de starkaste människorna jag känner och hon klarar det här så otroligt bra, men det är många känslor inblandade för oss alla. Varje helg är en plåga tills rätten har klarat ut hela härvan.
En ljusglimt i tillvaron är att den bästa tv-serien äntligen är tillbaka! Downton Abbey! En av de bästa serier som någonsin har gjorts! Ska bli spännande att se vad den här säsongen har att bjuda på för herrskapet och tjänstefolket...
