För mig är Carl Johan Vallgren främst musiker. Många tycker att hans talang är författandet och att han borde lägga ner musiken. Jag håller inte med! Jag brukar se och höra CJ minst en gång om året, han brukar ha en konsert i den stad vi båda växte upp i och då missar jag inte det! Ren lycka brukar jag känna när jag lyssnar på honom, det är fyndigt, det är roligt, det är igenkännande och det är glatt!Jag har läst hans Augustprisbelönade Den vidunderliga kärlekens historia och visst är det en bra bok, men jag tycker inte att den är fantastisk. Kunzelmann och Kunzelmann står i bokhyllan och på min "att-läsa-lista", men det som gjorde att jag både köpte och kastade mig över hans nya roman, Havsmannen, var framför allt att den utspelar sig i Falkenberg, vår gemensamma gamla hemstad. Nu växte inte jag och CJ upp i samma stadsdel, därför kunde jag bara känna igen vissa delar av miljön i boken. Jag var däremot fast i handlingen direkt, stundtals plågande och jobbigt, stundtals mycket verklig, men samtidigt overklig. Han är duktig med ord, CJ. Som lärare kändes storyn jobbig, då den handlar om ungdomar med en trasig uppväxtmiljö, sådana som man då och då stöter på i jobbet. Den handlar också om syskonkärlek och att man gör vad som helst för sina syskon. En mycket bra bok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar